Höör Barock har sin bas i Höör och samlar en handfull av de mest framgångsrika barockspecialisterna i regionen. Sedan 2012 arrangeras varje år Höör barockfestival, en sommarfestival dit internationella och nationella gästsolister och ledare bjuds in. Ensemblen har spelat in fem kritikerrosade skivor: ”Bach, Telemann, Corelli” (2016), ”Golovinmusiken” (2019), Monteverdis opera ”L´Orfeo” (2021), ”Baroque concertos with recorder – Treasures from Swedish collections” (2022) samt “Vivaldi in the North” (2025). Höör Barockensemble har spelat i Danmark, Tyskland, Island, Österrike och över stora delar av Sverige, de har framträtt i tv och spelas ofta i SR P2. 2020 blev “Golovinmusiken” belönad med en Grammis och utsedd till årets bästa klassiska skiva. Se mera på www.hoerbarock.se.

Den italienske violinvirtuosen, prästen och tonsättaren Antonio Vivaldi föddes i Venedig 1678 och anställdes efter prästvigningen 1703 som Maestro de violino vid Il Pio Ospedale della Pietà, en skola för föräldralösa, utomäktenskapliga och/eller fattiga flickor – en musikinstitution med mycket högt anseende. Parallellt med uppdraget gjorde han åtskilliga konsertresor, framför allt i Prag och Wien, berömd och respekterad. 1741 lämnade han Venedig för Wien, med avsikt att etablera sig där, men avled kort efter sin ankomst.

Sinfonia ur operan Il Farnace kommer från en av de omkring 50 operor som Vivaldi skrev. Den hade premiär 1727 i Venedig och spelades med framgång, även i Prag några år senare. Farnakes var kung av Pontos, ett rike som erövrades av romarna och operans handling är en påhittad episod långt från vad som står i historieböckerna.

Flöjtkonserten La grande Moghul återupptäcktes så sent som 2010. Den dök då upp i Skotska nationalarkivet, bland noter som tillhört flöjtspelande Lord Robert Kerr (?-1746), som förmodas ha fått med sig konserten från en bildningsresa till Italien. Konserten är upptagen i en holländsk bokhandlares försäljningskatalog från 1759 tillsammans med tre andra konserter med national-tematiska titlar som idag är förlorade - “La Francia”, “La Spagna” och “L´Inghilterra”.

I år är det 300 år sedan Antonio Vivaldis De fyra årstiderna publicerades för första gången. Verket består av fyra violinkonserter, där varje del skildrar en årstid. Här visar Vivaldi sin unika förmåga att omvandla naturens skiftningar till levande musik. Våren av Vivaldi sprudlar av liv och ljus. Fåglarna kvittrar och bäckarna porlar, musiken pulserar av förväntan. Ett hastigt oväder drar in och skymmer himlen, men snart bryter solen fram igen och fyller landskapet med jublande glädje.

Antonio Vivaldis konsert för luta och stråkar i D-dur, R V 93, skrevs förmodligen under 1730-talet under ett av Vivaldis besök i Prag. Verket utmärks av sin tydliga form och sina känslomässiga kontraster. Första satsen är livlig och rytmiskt lekfull, medan den berömda andra satsen, Largo, bjuder på stillsam skönhet och poetisk enkelhet. Den avslutande satsen för oss tillbaka till en glädjefylld, dansant stämning.

En av Vivaldis samtida beundrare var Johann Sebastian Bach, som bland annat använde dennes teman för sina orgelvariationer. Han var faktiskt också framme och överförde ett par av Vivaldis violinkonserter till soloverk för cembalo, som Violinkonserten i D-dur ur samlingen L´Estro Armonico (1711) som hos Bach blev en kraftfull och sprakande cembalokonsert i samma tonart. Idag ska vi höra den i Vivaldis originalsättning för violin, stråkorkester och generalbas. I den eldfängda Sinfonian i g-moll är alla musiker solister. I den första Allegro-satsen tumlar stämmorna runt varandra i mjuka melodilinjer kryddade med knyckiga synkoper, i mellansatsen omgärdas den traskande basen av melodiinstrumentens varma, långa ackord, och konsertens avslutande Allegro är liksom dess början snabb och omtumlande.