John Cage (1912-1992) skrev sina "Sonatas and Interludes for prepared piano" gradvis mellan 1946 och 1948. De första fyra sonaterna framfördes redan 1946 och hela verkets premiär skedde vid en hyllad konsert i Carnegie Recital Hall den 12 januari 1949. Konserten betraktas som en milstolpe både i Cages karriär, och i den samtida musikhistorien. Verket accepterades omedelbart som både kulmen av Cages skrivande för preparerat piano och som hans första verkliga mästerverk.

"Sonatas and Interludes" är en samling av tjugo mindre stycken varav sexton är sonater och fyra är mer fritt strukturerade interludier. De komponerades strax efter att Cage introducerats för indisk filosofi och musiken befinner sig i ett estetiskt gränsland mellan väst och öst. Han nämnde själv att "stycken med klockliknande ljud antyder europeisk tradition, medan andra med en trumliknande klang antyder Österlandet."

Resultatet är en musik som klingar helt unikt och som inte kan beskrivas som något annat än sinnesvidgande.